"Det ger livslånga sår"
DATUM: 2013-10-28 | TID: 20:58:40 | KATEGORI:
Allmänt
Såg ett program idag där en pappas son som har ett handikapp blev mobbad, men inte utav elever- utan hans lärare och assistenter.
Det var hjärtskärande att kolla på programet, höra inspelningarna av det som den här eleven fick gå igenom. Platsen där han ska kunna känna sig säker, få kunskap som alla andra och där han faktiskt ska få hjälp till en bra start i livet och utbildning... var där han som minst trivdes. Pappan lät skolmyndigheterna höra på inspelningarna men läraren/lärarna fick INTE sparken utan fick fortsätta sitt jobb som vanligt. Eleven frågade sin lärare en dag "kommer jag få träffa pappa efter att jag varit hos mamma", till svars fick han "nej" och ett hånskratt. Då hans föräldrar var skilda och läraren visste att han alltid ska till sin pappa efteråt då dem hade delad vårdnad. Eleven vart ledsen och började gråta då två lärare stod och skratta återigen och sa "håll tyst med dig, sluta böla", detta till ett barn som inte förstår vad som händer och har svårt att koppla ihop vissa ting pågrund utav den sjukdom han får bära på.
Vart är världen påväg om inte ens vuxna kan ta vara på det som en gång kallades respekt, rättvisa och behandla varandra lika?
Det här med mobbning är fan inte okej, det är inget som bara läker utan det ger livslånga sår! Mobbning är rena rama sveket från samhället, vi är lätta att köra över, oavsett om vi är barn eller vuxna- Varför är det så?
Man undrar " Vad är det för fel på mig?", "varför är inte jag som alla andra?" och det är kanske där det sitter. Folk som vågar vara sig själva råkar ut för detta, vi som vågar stå för det vi tycker råkar ut för detta vilket medför att vi trycks ned och ska vara PRECIS som alla andra. Vad man än gör idag är det fel och man blir utpekad. Men där ska ni veta att jag själv vill INTE vara som alla andra, det har jag under flera år jobbat med att våga tycka och vara.
Det är lätt som förälder, vuxen eller kompis att säga "ignorera dem", "dem förtjänar inte din energi" och ibland kan det också vara att folk säger "slå tillbaka" vilket man ibland faktiskt kan reagera då man tydligen själv blir den onda och inte den som blir utsatt- för det är ju så det är i dagens samhälle där man inte får försvara sig. Man kan ignorera men HUR MYCKET ska man få tåla, ska dem bara få mata på dig, mata på en massa skit och ta ned dig? Hur mycket orkar vi? Men när vi är vuxna, vem är det som ska säga åt dem då för där finns det ingen som kan säga att du ska slå tillbaka när man ska agera vuxet. Det viktiga att veta att ni vuxna är oftast dem yngres förebild, ni kan spela stor roll till hur ett barn beter sig och även hur människor i eran omgivning beter sig.
En sak kan vi alla hålla med om att alla skall kunna känna sig trygga och här sitter en 17 årig gymnasieelev och skriver ut detta i hopp om att även vuxna skall kunna ta till sig detta. Mobbnings skillnad mellan barn och vuxna, vilken nivå ligger den på? Det är mycket frågor som jag själv vill få svar på men det tar aldrig slut.
Kommentarer från Aftonbladet, markerade med Anonym:
"Att som vuxen skulla på saker som hänt under ens uppväxt är bara lamt. Som vuxen är det ens ansvar att ta tag I sina problem."- anonym Aftonbladet
" Vänta inte på politiker, lärare eller andra auktoriteter. Ta saken i egna händer. Bättre att få stryk en gång än att få psykologiska sår som aldrig läker!"- anonym Aftonbladet
"Låtsas inte om det/träna på att
ignorera om det är blickar, snack på avstånd osv. Däremot går någon för
långt, rakt på med ord eller våld/handling då tar du all energin och ger
tillbaka,. Slå med ord, ev slå fysiskt om mobbarna gör det. Du är
vinnaren oavsett om du får stryk, du slår ur underläge du har
sympatierna. Du vinner i längden. Dessutom står du upp för fler än bara
dig själv om du står upp för dig själv."- anonym Aftonbladet
ignorera om det är blickar, snack på avstånd osv. Däremot går någon för
långt, rakt på med ord eller våld/handling då tar du all energin och ger
tillbaka,. Slå med ord, ev slå fysiskt om mobbarna gör det. Du är
vinnaren oavsett om du får stryk, du slår ur underläge du har
sympatierna. Du vinner i längden. Dessutom står du upp för fler än bara
dig själv om du står upp för dig själv."- anonym Aftonbladet
Min mamma jobbar med elever som går i en speciell klass som har något sorts handikapp/sjukdom, det kan vara allt ifrån koncentrationsproblem, agressationsproblem, dem sitter i rullstol eller helt enkelt har en sjukdom som dem alltid får gå och bära på. Där har jag fått mer inblick om dessa barn/ungdomar och insett att det fakiskt är dem som är dem gladaste på hela skolan som om deras tankar gick rätt in i mig. Dem är glada för det dem har och sprider sån glädje till omgivningen och lärarna. Så varför ska deras lärare ta detta ifrån dem? Om en lärare skulle behandla en elev på detta vis som jag fick se i programmet borde den defenetivt utan ens fundering få sparken. Om man inte vet vad ordet jämnställdhet är och kan leva efter detta, för jag mena tänk vad eleverna faktiskt får gå igenom? Nej, det är som en fet jävla smäll!
Många har redan gett upp och tänker att det inte går att göra något åt mobbning, det kommer alltid finnas där. Men om vi bara blir flera som kämpar emot detta och skapar ett bättre samhälle så kommer det minska mer.. när mina föräldrar var unga så var mobbningen mycket mycket mer på topp och har bevisats minskat drastiskt under varje generation. Vi är den nya generationen till att göra den nästkommande generationen stolta över att bekämpa detta. Ju längre det går och ju fler som står upp för det, dessto längre kommer vi komma! Det kanske aldrig kommer försvinna, men det kan ALLTID bli så mycket bättre.
Kommentarer från Aftonbladet,
"Tror aldrig det funkar att bekämpa hat med hat. Nu tycker jag att mobbning är en hemsk grej som ingen människa borde utsättas för. Och den som blivit mobbad ska utan tvekan få fullt stöd och hjälp. Men man för att motverka fortsatt mobbning tror jag även att man måste se över hur mobbaren har det, hur denne mår psykiskt. Inte kalla dom massa saker. Vad är det som gör att en människa mår bra av att göra en annan människa illa?"- Katta
"Det gäller att splittra mobben, en mobbare fungerar inte utan sitt hov, sin trogna klack som ger övertaget mot den mobbade som saknar hov. Bryt de mobbande grupperingarna så snart som de uppstår. Och låt den mobbade personen gå kvar i klassen. Det är inte offret som skall straffas!" - Lennart
"Människor reagerar olika på våld och psykisk terror. Vissa får hela livet förstört, vissa repar sig ganska snabbt, många lider ganska mycket men återhämtar sig långsamt med tiden om de är lyckligt lottade nog att få leva ett bra liv som vuxna. Jag kan tänka att skillnaden bland annat beror på vilket stöd man råkade ha utanför miljön som man blev mobbad i och om man hade jämnåriga kompisar och kamrater på annat håll eller om man inte hade det." - Rasmus
Alla kommentarer från anonym och dem som inte har anonym är värt att kolla på, hur vuxna tänker. Håller ni med när jag säger att alla kan inte hålla med varandra. Alla reagerar olika och det går inte att ändra på, för vad skulle då göra oss mänskliga? Jag vill höra era erfarenheter, tankar och funderingar kring detta, för jag själv blir helt hjärtskärande när man själv gått igenom något som man kan relatera till.
Lånad bild: