Blir så less
DATUM: 2013-08-16 | TID: 13:49:47 | KATEGORI:
Allmänt
Skriver av mig,
Funderat hela morgnen vad jag ska skriva här på bloggen, bara stirrat rätt in på inläggs-sidan men fått annat på tankarna. Börjat en mening, suddat ut och så har det pågått. Så trött och sliten att jag knappt vet vad jag heter, men dax att rycka upp sig. Läst lite bloggar och tappat fattning helt.
Funderat hela morgnen vad jag ska skriva här på bloggen, bara stirrat rätt in på inläggs-sidan men fått annat på tankarna. Börjat en mening, suddat ut och så har det pågått. Så trött och sliten att jag knappt vet vad jag heter, men dax att rycka upp sig. Läst lite bloggar och tappat fattning helt.
Sitter och funderar på allt dethär med Máni, hur det kommer påverka mig när jag börjar på Wången och hur allt kommer bli. Missförstå mig inte, är taggad mer än allt på att ha med lillen. Men under mitt första år så har jag verkligen vart allt annat än mig själv, men en bit av mig är rädd att jag vart mig själv- ångest, deppig, sur, arg, frustrerad, irriterad och bara velat gå min egna väg. Men detta är ju den väg jag vill gå mer än allt. Funderar på om jag äntligen kan försöka finna ro i mig själv, har aldrig någonsin sätt mig själv så nedbryten under mitt första år även om jag inte ångrar att jag börjar... folk som beter sig som småungar ihopsatt med att två väldigt nära till mig gick bort varav en var min farmor, det blev bara för mycket. Sitter och har klumpen i halsen när jag skriver det här. Folk som trott att jag har haft det så bra, bättre än de, går runt och säger att jag är bortskämd medans jag bara skämtar bort det- för det är allt jag kan. Till viss del kanske sånt ni säger är sant, men vad har det för betydelse?
Har haft så mycket ilska inom mig under mina 16 år som medmänniska att jag ibland inte orkar mer. Dem flesta vet min historia, de använder min bakgrund Emot mig, hur mycket jag än försöker så är det avundsjuka folk som tar ned mig. Känner mig otroligt lycklig och glad just nu efter allt tragiskt som hänt, Máni och Ebba kom till min räddning och såhär glad har jag inte varit på sååå länge.
Blir så ledsen när jag sedan läser kompisars blogg om att "de inte kan glädjas åt andras lycka" eller har svårt för det, ja menar ni ska ju föreställa mina kompisar, precis när jag skriver ut allt om Máni är det ju inte rena slumpen att folk börjar skriva sånt?... JAG har haft allt annat än lycka och glädje på väldigt länge, under detta år har jag sett människor dö mitt framför mig, tyna bort som om det var andra världskriget inom mig. När allt plötsligt vänder och jag verkligen får möjlighet till saker, kommer ni avundsjuka människor som har ALLT fram som ska föreställa mina vänner... jag skäms i detta tillstånd över att vara hästmänniska, hur kan vi vara så grymma mot varandra??
Jag hoppas verkligen att folk oavsett om de känner sig prickade eller ej tar åt sig, för det här är inte okej. Även om alla inte kan gilla varandra så ska bloggare ändå vara förebilder för varandra och speciellt vi hästmänniskor, då vi redan har ögonen på oss.
♥ SKRIVET AV Fanny
Jag hade en riktigt jobbig höst förra året som fortsatte våren i år, och önskar inte någon på jorden samma smärta. Hoppas du mår bra trots omständigheterna/att allt löser sig och att det går bra i höst med Mani! Det jag har lärt mig av det tidigare året är att allt löser sig, hur mörkt det än ser ut. Det kan ta månader eller år, det löser sig alltid i slutändan.
Alla bloggare är förebilder och det är inte många som tar på sig rollen som en, men jag tycker du gör det och gör det bra!
Svar:
elin eriksson